~Our Story~

Daisypath Anniversary tickers

~Little Precious~

Lilypie First Birthday tickers

Friday, January 7, 2011

Bandung




Fuh! Lamenye xupdated blog.. huhu balik2 je dr bandung buke internet.. jd silent reader je.. alik2 tengok kt blog, abg post kat blog.. whuaaa! terharu... sian abg rindu kat syg ea? hehe syg pon rindu jgk kt abg... huhu teramat la rindu... nasib baik la 5 hari je kalo 1 bulan.. huh memang nangis je kot... hukhukhuk...

Berbalik pd topic kt atas tu, act i was back from bandung... fly 25 disember 2010 bersamaan annivesary ummi & abuya yg ke 24years old. Suda dirancang bulan 1 yg lepas... punye la lame book tiket....huhu act pegi melawat my brother yg blaja kt unpad bandung tu...

Balik je malaysia, sume tnyer cmne bandung?.. haha my opinion malaysia is the best place for me.. haha.. nk makan xselera... keadaan bandar xtersusun serabut... kt malaysia sumenyer teratur... tp best la kalo yg minat bershopping baju ke, telekung ke... yg sempat buat kt bandung tu is my wedding card... murah jugak and design nyer xsame macam kt malaysia...
Lagi satu sempat melawat ke kawah putih, ladang strawberri & teh.. Kawah putih is the amazing place for me... xpernah tengok... tp kawasan tu bau mcm sulfur/ belerang... xbole lame2... suhu nye plak sejuk sangat3x!!! xterkata kalah cameron highlands...

Tu jelah kot yg best kt bandung tu... yg lain malaysia is the best place lh... mcm mne la my brother survive hidup kt sane ek? pround to be him... so berangkat pulang malaysia pd 29 disember 2010... hurm sampai2 airport je En Eiman suda sampai... yahoo!

The best moment is, bace dialog ni :

abg = berhenti jap kt tepi ek syg...
syg = abg nk btpe? jalan la trus.. kt sini kn xbole parking lame2..
abg = jap la ek...
(a fwe second)
abg = syg nah... sambil menghulurkan sejambak bunga ros MERAH!
syg = wah... xterkata...sampai la abg masuk kete br ckp thanks...

Hahaha.. terkejut sebenarnyer... nampak sgt die betul2 rindu.. syg pon rindu abg sgt3x jugak!

Thanks ye abg for the suprise roses.. Luv you damn much lah!!!

wrote by: fadhilah meor